Hästryggen sitter i våra gener

I Argentina kan man fortfarande se folk rida på hästar på gatorna, mitt i städerna. Okej, de håller sig kanske borta från de största trafiklederna, men på smågator kan man se hästar skritta fram med vagnar bakom sig. 
Det är helt enkelt fortfarande praktiskt att ha dem som fordon.

Kanske är det något för oss svenskar att ta efter? Med tanke på bensinpriserna i landet så kanske hästar faktiskt kan vara en billigare investering i längden.
Who knows?

Att rida på hästar är trots allt något som människan har ägnat sig åt under lång tid. Det var helt enkelt en revolution inom transport när vi väl lyckades tämja dessa fyrfota snabbspringare. Tänk vilken skillnad i hastighet från att bara gå.  
Kanske är det därför som många av oss fortfarande hyser en sorts mix av tacksamhet och imponering gentemot hästar – det ligger helt enkelt i våra gener att gilla dem.

Att lära sig rida fortsätta i varje fall att vara populärt. Till exempel på Swartlings ridskola i Stockholm, där man har lektioner varje dag. På somrarna anordnar man dessutom ridläger, vilket måste vara helt fantastiskt för en hästälskare. Tänk att få spendera flera dagar tillsammans med andra som älskar att rida. För att inte tala om all tid man får tillsammans med hästarna.

Kanske kan ett ridläger sporra till något hästrelaterat äventyr längre fram i livet?
Förestill dig att sitta på en hästrygg genom Utahs vida bergslandskap i USA.
Eller varför inte på Pampas stora ytor i redan nämnda Argentina?
Man ska inte heller underskatta att upptäcka Sverige från hästryggen. Lite lokalt liv som cowboy/cowgirl med tält, vatten och kost med sig på hästen. 

Men det första steget är som sagt att faktiskt lära sig rida. De där stora bestarna kan kännas lite skrämmande till en början, och det gäller att ha respekt för dem. Men med en bra instruktör blir ridande snart en sann njutning.